Mamma

Jag är så himla ledsen. Tidigare har jag gått och funderat till och från om jag ska säga upp kontakten med min mamma. Och hon har inte sagt emot mig på något plan när jag berättat för henne hur jag tänker och känner kring det. Tyvärr tvivlar jag på att det har varit för respekt gentemot mig och mina känslor. Snarare en lättnad så hon skulle slippa ta det beslutet.
Det är något jag aldrig faktiskt kommer få veta. Men jag litar på min magkänsla. Och det som styrker min magkänsla följer nedan.
Nu har hon en anledning att radera mig ur sitt liv helt befogat.

De senaste 1.5 åren (eller egentligen dom senaste 8 åren) har så mycket handlat om mamma och kretsat kring henne. I hennes skilsmässa, beroende, tillfrisknande och mående.
Jag har ändrat riktning i livet, och har tagit steg på den rätta vägen. Eftersom så många relationer kring mig har gått åt helvete rent ut sagt pga mina misstag, så var det liksom dags.
Iallafall. Det senaste året har jag inte gjort någonting annat än att räcka ut handen till henne. Men den responsen jag fått är lika med noll. Jag har fått handen undanslagen fler gånger än jag kan räkna.
Våran relation har varit långt ifrån bra.
Jag har försökt hjälpa henne med hennes relation till mormor och jag har stått upp för henne när min syster inte velat ha med henne att göra.
Kort och gott har jag gjort allt som sttått i min makt för att försöka göra relationen bra och försökt hjälpa henne i den mån jag kan.

Alla når vi våran punkt där man inte orkar mer.
Jag har nått den punkten när det gäller mamma.

Jag bor för tillfället inte i min lägenhet då elen är avstängd pga strul med psyk, fkassa och soc.

Igår ringde min mamma mig och frågade om hon kunde få bo i min lägenhet om hon betalade in elen, Hon sa upp sin lägenhet för tre månader sedan och kommer alltså drygt en vecka innan hon måste vara ute ur hennes.
Jag hade även innan hon ringde precis lovat en annan person att hen skulle få hyra min lägenhet från och med nästa vecka.

Jag försökte lösa så den personen jag lovat kanske kunde flytta in senare. Men det gick inte.
Berättar för mamma. Får höra att hon är besviken. Vägrar säga varför utan "det kan jag fundera på".
Ringer personen igen, och lyckas skjuta upp hens inflytt.
Efter en stund trillar det in sms från både mormor och mormors syster där det står hur bedrövligt gjort det är av mig att sätta min mamma på gatan.
Nej. Hon blir inte satt på gatan. Hon har andra hon kan vända sig till.
Anledningen att hon vill bo i just min lägenhet är för att hon vill vara ensam. Och varför vill hon vara ensam? Jo, för att hon ska kunna fortsätta sitt smygsupande vilket hon inte skulle kunna göra hos varken mormor eller min morbror.

Får inte tag på mamma så jag åker dit för att berätta att jag har löst det.
Men då är det för sent. För då har jag redan gjort mitt val.
Och mitt val är enligt henne att jag inte vill ha någon kontakt med henne. Och jag har ingen empati för henne heller tydligen.

1. Hon har haft tre månader på sig att fixa boende. Hon har inte ens ringt någon hyresvärd. Däremot har JAG ringt en hyresvärd åt henne.
2. Hon är över 40 år och i mina ögon borde man kunna planera lite bättre än såhär.

Jag har försökt hjälpa henne så förbannat mycket, men hon har inte tagit emot något alls.
Nu när det passar henne så ska jag ställa upp på tre röda.
Var fan var hon när jag den större delen av dom senaste åren fått bo på kompisars soffor?

Blandade känslor. Förbannad. Ledsen. Ångest. Lättad.
Så jävla kluven.

Skulle kunna skriva hur långt och hur mycket som helst. Men jag ska inte.
Behövde ventilera. Och kanske få lite perspektiv. Perspektiv på om jag är en hemsk människa.
För jag känner mig som en hemsk människa. Skuldkänslor.

Mamma - här är din första riktiga konsekvens från ditt beroende. Deal with it, och sluta projicera dina känslor på mig.
Mamma - du är min enda förälder och jag vill inte förlora dig. Fast du beter dig som ett riktigt jävla as, så vill ha dig hos mig.
Mamma - bli nykter och frisk för din skull. Innan du förlorar mer än du redan förlorat.
Mamma - Jag hatar dig.
Mamma - Jag älskar dig.