Jag kämpar med det hela tiden. Att inte ha ångest inför morgondagen. Att inte ha ångest för gårdagen.
Dag för dag, timme för timme, minut för minut.
Jag är tacksam att jag har mina fina vänner runtomkring som får mig att orka med allting.
Jag var på psyk i fredags. Efter tjat, tjat och åter tjat sedan december har jag äntligen fått inte bara en, utan två kontakter. Ena kvinnan är legitimerad terapeut. Så förmodligen kommer jag att köra någon form av terapi med henne. Ångest och krishantering bland annat.
Sen en annan kontakt som jag kan ringa när jag behöver, och förmodligen blir det en samtalskontakt också.
Och som det ser ut nu så kommer jag få ta över E's lägenhet när hon och R flyttar ihop. Här i min hemort. Så får jag lägga Göteborg på is ett tag.
Jag måste nämligen ta tag i pluggandet och vara här hemma och hjälpa mamma.
Hoppas den planen håller bara.
Livet är tungt just nu, men jag är stark och kommer klara det här också. Även om det vissa stunder känns helt omöjligt.
Men det måste gå. Fake it til' you make it, som sagt.
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
