Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss.

lördag 22 september 2012

Vi välkomnar en ny skribent!

Välkommen hit Angelica, jag hoppas att du ska trivas med oss!

Skriv gärna en presentation och berätta lite om dig själv, glöm inte att tagga med etiketter så hittar man saker så mycket lättare.

onsdag 19 september 2012

Hej, det är jag som är Baby Borderline!

Jag gör ett nytt försök att förstå mig på hur blogger fungerar. Har försökt att posta inlägg här tidigare men jag tycks vara helt handikappad gällande att använda blogger då jag annars bloggar via wordpress. Men nu gör jag ett nytt försök.

Det är jag som är Baby Borderline, och jag blev tillfrågad av Inzi om jag ville skriva här på Sister in Arms, vilket jag givetvis gärna ville. Dock har jag haft det lite upp och ner i livet under en period och knappt ens orkat uppdatera min egen blogg, därför har jag inte heller orkat skriva här. Men nu börjar saker och ting att vända på sig och jag börjar se ljuset igen.

Så jag hoppas att kunna tillföra något vettigt här på Sister in Arms, jag ska göra mitt bästa. :-)


måndag 17 september 2012

Mediciner

Jag har Borderline och det vanligaste beteendet för oss är självskadebeteendet. Mitt självhat,leder till att jag inte vill äta medc. som hjälper mig.Har jag ont,så förtjänar jag o ha ont liksom. Har testat flera olika antidepp,men bara tagit dom i nån vecka som högst. Jag har svårt o ta värktabletter till o med.
Blev beroende av insomningstabletter o åt dom i över ett års tid,ibland flera tabletter efter varann,för jag kunde ju bara somna med hjälp av dom,men inte sova längre än 3-4tim. Nu har jag även slutat med dom,vilket är plågsamt,för förut tog jag alltid en tablett då jag fick jobbiga tankar o sov sen bort det värsta måendet. Har funderat på om jag är Bipolär,men vill inte utredas för det,just för att då vill dom säkert sätta nya medc. Kan man fungera som psyksjuk utan mediciner? Jag har gjort det i över 40år. Det är svårt..det är smärtsamt,men jag är van.Men då får jag ju ingen annan hjälp heller och folk tar inte mitt mående riktigt på allvar,eftersom jag *klarar mig/fungerar. Jag kommer nog tyvärr bli en utav dom starka,som försvinner i tysthet då jag inte orkar vara ensam o stark längre.

fredag 14 september 2012

Vill bara dela med mig..

Imorse fick jag ett samtal från min försäkringskasse-person.. Vi har ansökt om fast sjukpenning och det har tagit en jävla tid. Nu fick jag reda på att de "skickat tillbaka" min ansökan, det vill säga de har nekat.

Hon ska fixa en tid åt mig till nån fristående psykiatriker som ska träffa mig och göra en egen bedömning, och hon skulle försöka få det gjort så snart som möjligt eftersom att jag kommer att bli utförsäkrad på julafton.

Tydligen var det inte ovanligt att de gör så här och hon tyckte väl inte att jag skulle ge upp hoppet, men det kändes väldigt nedslående att få det beskedet. Jag somnade om och ville inte alls ta del av världen idag, men till slut var jag tvungen att gå upp eftersom hunden måste ut.

Jag försöker tänka att jag klarar tre månader på socialbidrag, men det känns inte så mycket bättre för det..

torsdag 13 september 2012

Å.N.G.E.S.T

Hemsk ångest. 

Hela jag är fylld av ångest och jag vill bara sova men kan inte. Visst vi alla har nätter som den här men var inte beredd på ett bakslag just nu. 

Dövat mig med 3 ml theralen så imorgon blir ingen rolig dag. Theralenbakis är något av det värsta som finns. Men hellre det än ha det så som det är nu. 


Det blev lite rörigt nu men behövde bara få skriva av mig lite. 

onsdag 12 september 2012

OBS! Akta er! Bedrägeri!

Jag tycker att ni skall kolla in mitt senaste inlägg genast. 
Inget "reklam-inlägg" detta för min blogg, men jag
vill inte att andra skall råka ut för något liknande
och ha betalat för något som inte ens existerar!!!
Jag veta att många söker lägenheter.
Jag blev lurad, av en bedragare. 

Om ni kollar min blogg så kan ni se hur det gick till
och eventuellt kolla om ni kanske fått samma/liknande svar!  

Man måste akta sig!!! 


Den här personen verkar lura folk på blocket.se främst,
inte bara boenden, utan också saker, som cyklar, dörrar etc! 

 Och som psykiskt sjuk blir en sådan här
situation ÄNNU MER påfrestande, man har redan
så mycket i huvudet och på gång i sitt liv,
att man kan inte bli lurad av dumjävlar på internet också!

HÄR ÄR INLÄGGET!



tisdag 11 september 2012

Sängliggande

Har inte skrivit så mycket här inne eftersom att jag mår så pass dåligt att jag har svårt att koncentrera mej.
Senaste dagarna har jag mest sovit pga att jag har sån ångest och orkar knappt ta mej ur sängen...men jag återkommer snart hoppas jag....

Sorg

För mig är sorg ett ganska brett begrepp och kan beröra väldigt olika saker och händelser i mitt liv. 

Sorg för mig innebär en saknad, längtan efter något som inte kan repareras eller få tillbaka. 

  • Att förlora en närstående, någon man älskar.(En person, ett djur.)
  • Att längta efter något/någon man inte kan få. 
  • Att fastna i tankebanor, "tänk om, om inte fanns".

Men det värsta av allt är känslan av tomhet och maktlöshet över att inte kunna styra/kontrollera över vissa saker som händer och sker. 

Vad innebär sorg för er? 

 

ALL KÄRLEK LOLITA

måndag 10 september 2012

Lolita här

Ja, ska inte skriva ett jätte inlägg men tänkte presentera mig och berätta lite om bakgrunden till min historia.

För 23 år sedan föddes en liten flicka på andra sidan jordklotet, närmare bestämt i Korea. Hennes föräldrar kunde inte ta hand om henne utan lämnade bort henne. 

När hon var 5 månader adopterades hon av ett svenskt par som redan hade en son från Korea. Men hon fick en mamma och en pappa.

Och där börjar den verkliga historien. 

Min mamma fick cancer, jag var 3 år gammal och min bror var 7 år. Då hade han ingen diagnos ännu och var en plåga gentemot mig. (Senare blev han diagnostiserad ADHD, lättare autism/aspbergers + lite till)

5 februari 1996 avled min mamma efter att länge kämpat mot livmoder halscancer. Jag var då 6 år och min bror 10 år.

Min bror hade länge varit i kontakt med psykiatrin och jag fick vid några få tillfällen efter vår mammas död träffa en psykolog. Dock hjälpte det inte mig att förstå innebörden av att min mamma kommer inte tillbaka. Min mamma är död.

Min pappa mådde väldigt dåligt och gick på starka mediciner för att hantera hennes död. Vilket för mig innebar att jag på sätt och vis förlorade min tro och trygghetskänsla inför vuxna. Jag blev aldrig sedd på det sättet jag behövde. Vilket jag tror att många barn upplever i sådana här situationer. Barn behöver tryggheten som en vuxen och stabil person kan ge. Någon att lita på.

Under tiden min mamma var sjuk och även efter min mammas död var det jag som skötte allt. Såg till att det fanns mat hemma, att vi åt och att det var städat.

Jag blev tidigt lärd att visa respekt. Att vara snäll och inte störa. Jag drog mig undan och försökte hålla alla till lags. Där någonstans tappade jag bort mig själv.

Min pappa gifte om sig väldigt fort så året därpå hade jag en ny mamma och två nya bröder.

Jag älskar min bror men han behandlade mig väldigt illa under hela min barndom och jag kunde inte hantera mina känslor så jag började skada mig själv.

Jag var 10 år och rakblad var min räddning. Senare blev det glas men allra helst saxar som jag använde. 

Det är början av min historia och jag hoppas jag inte varit för långdragen. 

Jag blev diagnostiserad maj 2011, ADHD och Ångest UNS. Jag lider även av ätstörningar men det finns inte med i journalen.

Vill ni veta mer? Fråga eller kika in på min ADHDblogg. 

Med Kärlek Lolita



Insomni

Jag har nyss avslutat en natt av vaka. Solen är påväg upp och jag har inte sovit en blund inatt. Insomni är inte ovanligt bland människor med psykisk ohälsa, så jag känner mig inte ensam.

Men det jag undrar är: Vad gör ni under era sömnlösa nätter? Sitter ni bara och stirrar eller gör ni något aktivt? Tittar på TV, stickar, målar - ja, kort sagt, vad gör ni för att få tiden att gå?