Jag har Borderline och det vanligaste beteendet för oss är självskadebeteendet. Mitt självhat,leder till att jag inte vill äta medc. som hjälper mig.Har jag ont,så förtjänar jag o ha ont liksom. Har testat flera olika antidepp,men bara tagit dom i nån vecka som högst. Jag har svårt o ta värktabletter till o med.
Blev beroende av insomningstabletter o åt dom i över ett års tid,ibland flera tabletter efter varann,för jag kunde ju bara somna med hjälp av dom,men inte sova längre än 3-4tim. Nu har jag även slutat med dom,vilket är plågsamt,för förut tog jag alltid en tablett då jag fick jobbiga tankar o sov sen bort det värsta måendet. Har funderat på om jag är Bipolär,men vill inte utredas för det,just för att då vill dom säkert sätta nya medc. Kan man fungera som psyksjuk utan mediciner? Jag har gjort det i över 40år. Det är svårt..det är smärtsamt,men jag är van.Men då får jag ju ingen annan hjälp heller och folk tar inte mitt mående riktigt på allvar,eftersom jag *klarar mig/fungerar. Jag kommer nog tyvärr bli en utav dom starka,som försvinner i tysthet då jag inte orkar vara ensam o stark längre.
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Så sorgligt. Att det inte finns annan hjälp att tillgå. Du har aldrig gått i terapi eller fått någon annan hjälp?
SvaraRaderaHej Sorgligast,
SvaraRaderajag förstår att det är jobbigt. kunde inte fluoxetin hjälpa dig mer?
jag är bipolär och har slutat ta mina meds många gånga gånger i mitt liv med anledningen att jag inte tror på dem eller att jag snarare inte tror på min sjukdom..
jag har bagatelliserat mina problem tusentals gånger så att det är jag som hamnar i kläm och ett utav dessa sätten är att jag inte tar mina meds för att jag får attacker av att det inte kan vara synd om mig
jag blir min största kritiker och hittar hål i allt som kan vara bevis på att jag är sjuk
jag fungerar inte utan mediciner då detta drivit mig till att testa flera gånger, in och ut på sjukhus isåfall och det är inget liv
Jag har gått o pratat på Caremas öppenvård i 1,5års tid,fast Carema är ju som dom är.Har fått byta terapeut 3ggr. nu blir det fjärde gången. Sen går det flera månader ibland tex. på sommaren då man inte får träffa nån.Som nu är det säkert 3månader senast. :-/ Läkarna är bara tillfälliga och det enda dom gör är att skriva ut medc. som JAG ber/tipsar om,utan någon uppföljning.Grupp-DBT gick jag på en gång,men var för trasig för den då o svårt o komma in på nya grupper då man är så här gammal.
SvaraRaderaINZI: Jag tänker lite likadant ang. mina diagnoser,mående.Fast sen kan det ha hänt att medicinerna har förändrat mig till en likgiltig zombie,utan några känslor alls o därför har jag slutat. Det enda Fluoxetin hjälpte mot var min bulimi,men tyckte jag började svettas av den o fick hjärtklappningar o blev mer skakis-nervös.
Jag FÅR inte hamna på psyk igen...av en anledning som jag inte kan på in på.