Jag har återigen blivit inlagd på psyk. Klarade mig hemma i knappt två månader. Allt känns svart, och orken finns inte till någonting.
Men, något som jag har märkt, det är verkligen i sådana här stunder i livet som man märker vilka sina riktiga vänner och familj är.. Många säger "ja men det är svårt att veta hur man ska vara", jo fast visst, hur svårt är det att bara skicka iväg ett sms. Det är det första jag gör om jag vet att någon i min närhet mår dåligt, men det är svårt att få samma stöd tillbaka märker jag.
Är jag ensam om detta, eller är det fler som känner igen sig?
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
fredag 15 augusti 2014
fredag 1 augusti 2014
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)