Är det någon av er som har anmält en läkare? Jag har sedan flera månader försökt få ett intyg skrivet, men det händer ingenting trots flera samtal och påtryckningar från min sköterska. Jag skällde till och med ut gubben i telefonen sist, mitt tålamod tog slut.
Jag var rätt pepp för att jag ville dela med mig till er om hur man kan få hjälp med tandvård och så vidare, men det är svårt när det inte händer någonting!
Jag har rätt att få ett intyg skrivet av min läkare som han ska skicka till tandvårds-nämnden på landstinget (inte försäkringskassan) och om de behagar godkänna ansöka så får jag tandvårhar ätit under åren.
Så, har någon av er erfarenhet av att anmäla läkare? Jag måste samla styrka och få ordning på det här..
Jag vill byta läkare också, men det är enligt min sköterska helt omöjligt. *sad face*
Hur har ni det för övrigt? Pöss..
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Jag kan rekommendera att ta kontakt med personligt ombud i ditt område. Jag själv använde dem när jag behövde hjälp att skriva en anmälan om felbehandling i vården (den gick inge vidare, hade gått för lång tid). De kan hjälpa med det mesta man behöver hjälp med och är helt gratis. De kan följa med på möten, ringa jobbiga samtal, ja, vad än du kan komma på. Länk: http://www.personligtombud.se/
SvaraRaderaDu ska absolut ha rätt att byta läkare tycker jag, också något ett personlig ombud kan hjälpa till med. De har ofta galet bra koll på lagstiftning, rättigheter man har och dylikt.
Hoppas att det går att ordna på något sätt för dig!
Okej, jag ska kolla på länken! :) Tack..
RaderaDet FINNS ingen läkare att byta till. Oavsett vad lagar och regler säger så är den här 70 åriga gubben tydligen ensam läkare i "min" grupp.
Borde gå ändå tycker jag. Jag fick göra det när jag protesterade angående min, förvisso slutade sedan min terapeut och jag fick byta team och därmed läkare oavsett. Så länge det finns en på mottagningen borde det gå kan jag tycka. Dock vet jag hur djävliga de kan vara med sådant :(
RaderaVi är sorterade efter födelsedatum, min förra läkare bytte team och jag frågade sköterskan om det fanns en chans i helvetet att få tillbaka honom, men hon trodde inte det för då måste han ge tillbaka nån annan patient osv. OM jag ger mig in i det så ger jag mig ju inte, frågan är väl om det är värt det. Jag träffar inte gubben, utan just nu vill jag bara ha mitt papper! Han skyllde på (för två månader sen) att han var överbelastad och vänsterledningen i landstinget eller nåt sånt. Situationen här är hemsk, och de ÄR säkert överbelastade eftersom att ingen läkare vill jobba där och de ständigt hyr in nya läkare som inte vill vara kvar.
RaderaDet är samma sak här, antar att det ser ut så på en del ställen i Sverige. Dock ingen ursäkt att ligga efter med saker bara de kan ordna. Det får helt enkelt se till att ordna det. Tycker jag då :D Dock är det galet att man som patient ska behöva tjata sig till de mesta enkla av ting.
RaderaJag tycker som Space. Som nyinflyttad tillbaka till Göteborg från Skåne (där jag hade skitmånga mottagningar jag kunde valt. Jag valde att inte välja utan låta min läkare från Göteborg hitta den jag tillhörde "mest" och det blev Ystads psykiatri. Där hade jag en fast läkare i några månader bara och sen inhyrda. En av de inhyrda läkarna sa till mig (och Martin) att det handlar delvis om hur just hon såg i den svenska psykvården idag plus att hon jobbade 50/50 i Norge, det betalar bättre och hade andra etiska fördelar.
RaderaBe om att få inhyrda läkare bara ett tag, de brukar vara vänliga(re) ett tag för dig som patient. Eller så är det bara jag som bott på olika ställen ett par gånger. Här i gbg ville de inte släppa in mig i psykvården igen förrän Ystadsläkaren skickade en remiss till om att de verkligen inte kunde göra så här. Han skrev harang efter harang om att jag varit svårt deprimerad sen jag var 17 år och bara för att jag ifrågasatte min bipolära diagnos (med jag fortfarande när jag var skriven i Skåne) så är det tydligt att jag behöver hjälp med tanke på den anamnes jag har.
Jag har emellanåt under de 20 åren jag varit patient inom psykiatrin många gånger tänkt att "nu fan anmäler jag dem". Men jag har aldrig gjort det, delvis för att min käft ofta ordnat upp det till min fördel men de andra gångerna har jag alltid tänkt "whats the point, gah". Numera händer det att jag spelar in samtal när jag är på möte på psyk. Oftast glömmer jag av det så fort jag kommer in i samtalsrummet. Det här är inte USA med entrapmentskit, jag är övertygad om att man kan använda sånt material om man nu behövde. Men, den tesen har jag aldrig använt irl. Men de gånger jag har kommit ihåg att spela in samtal så har jag varit bättre på att uttrycka mig för min sak, manipulera läkaren att säga något åt helvete. Istället har de samtalen fått läkare att backa och lyssna och höra min poäng. Tror det handlar om falsk ryggrad man får under sånt, så man säger precis det överlevnadsinstinkten talar om för en att göra.
Jag är ju också efter den eftertraktade tandvårdshjälpen men fick för några år sedan (efter sjukt många avslag från regionens hus) hjälp med de 50 000 kr det skulle kosta, jag behövde enbart betala ca 20 000 av det. Det är inte så bara förstås, men den övriga befolkningen äter inte så mången olika meds som vi gör. Så muntorrhet är inget annat än faktum för oss. Likadant med svårt sjuka i vilken sjukdom som helst såklart, men ett piller om dagen eller 5 och över gör skillnad.
Jag fick då skicka in tandläkarintyg + läkarintyg om min bulimi, flera gånger till regionens hus innan jag fick ett brev tillbaka där det till slut hade blivit godkänt.
Men nu behöver jag megasupport igen för mina tänder verkar inte påverkas positivt av enbart tandborstning, tandtråd och stark flourskölj. Så om de skulle neka mig (psykvård, försäkringskassan eller regionens hus) så hoppas jag att jag har samma styrka som sist och går på och på tills de ger sig.
De kanske tycker det är ok att jag saknar 3 tänder i dagsläget. Men jag kommer sakna synliga sådana innan jag fyller fyrtio om deras hjälp inte ges till mig.
Jag har inte ytterligare 50 000, 20 000, eller ens 10 000 kr att lägga på tandvård.
Imorgon ska jag göra en rotfyllning, men eftersom jag inte har tid hos psyk förrän sista april och allt pappersarbete som behöver göras innan ett besök.. så får jag betala hela besöket själv. Det är ju fine för en arbetande medborgare (knappt beroende på inkomstklass) men jag har som du Anna, sjukdomar och meds som påverkar vår tandhälsa så mycket mer.
Du vill inte ligga inne på sjukhuset som jag gjorde 2012 (du minns bilderna?) för det kunde ha varit a killer.
Som sagt, tänk på vad Space Monkey skrev, hon är väldigt vis.
Jag kommer förmodligen göra så om jag är för svag för att ta hela kampen själv.
Kramar