Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss.

tisdag 4 november 2014

Att svika en vän

Ja. Vart börjar man?

Jag blir så trött på mig själv. Så trött på att jag verkligen vill väl men det blir så fel så många gånger. Genom åren har jag nog haft ett tiotal vänskapsrelationer som raserats, visserligen av olika anledningar - ibland tar ju livet olika vägar och man växer ifrån varandra. Men också genom min egen oförmåga att se mitt eget beteende.

Ibland ger jag verkligen hela mig. Jag vill så mycket att jag istället kväver människor. Ibland är jag så fruktansvärt självupptagen att jag kräks på mig själv i efterhand.

Så kommer den där situationen. Med en av mina närmsta vänner. Jag betedde mig som en skit, rent ut sagt. Det var visserligen inte min mening att det skulle bli så men jag gjorde det likförbannat. Det är nog två veckor sedan vi pratade sist. Det handlar om kärlek.

Jag gick ut med en människa jag visste att hen var intresserad av. Jag hade inga som helst intentioner på att falla pladask för denna någon men så blev det. På bekostnad av en otroligt fin vänskap. Jag hoppas verkligen att vi kan reparera den någorlunda men jag förstår om hen har problem med att någonsin lita på mig igen. Det kommer kanske aldrig bli som det en gång var. Och det smärtar mig.

Jag ber om ursäkt för mitt beteende. Jag ville inte att det skulle bli såhär. Men ändå så är det så nu, och det enda jag kan göra är att respektera hen och hens åsikter/känslor kring det hela.

Förlåt mig. Jag är ett as.

2 kommentarer :

  1. Sånt här är svårt. Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag vill säga något. Man kan inte rå för vem man faller för. Det var inte din avsikt att såra din vän. Det enda du kan göra är att be om ursäkt och ge det tid. Din vän kommer säkert förstå till slut att det inte var meningen att hen skulle bli sårad. Känslor är känslor och dom kan man inte alltid styra över.

    SvaraRadera
  2. Känslor kan man inte dressera, man rår inte för vad känner, det bara händer. Det enda man kan styra och ha någon så när kontroll på är logiken och den brukar väl vanligtvis komma efteråt. "Alla är vi kloka efteråt", ger säkerligen ingen tröst i vad du upplever just nu. Men jag hoppas innerligt att din vän kan förlåta dig och att denna kan förstå, det gör riktigt goda vänner. Men ibland behöver saker och ting smälta in och man bör ge det tid och tålamod.

    SvaraRadera