Jag har mått bra 85% utav tiden de senaste 2 månaderna, men idag bara gick allt i kras. Dystymi, ja de stämmer in på mig som mått dåligt i halva mitt liv, om inte längre. Ibland har de varit bättre ibland har det varit riktigt jävla dåligt. Men jag har alltid känt mig nedstämd. Hur skall jag nu bli fri ifrån det här? Jag går i terapi och gått hos samma i över ett år men tycker inte vi kommer någon vart. Så långt jag kommit på ett år har nog terapin inte varit så stor del utav. Vet att jag kommit jätte långt mot att bli "frisk" de senaste året, men just nu känns det som jag kommer må dåligt föralltid.
Men nu kan jag se en sak jag aldrig hade kunnat se för över ett år sedan, bara för allting är skit idag, för att jag förut tänkte "orkar jag leva mer?", så betyder inte det att morgondagen kommer se likadan ut. Visst kanske jag vaknar imorgon också med den där ångestklumpen i halsen men det är mer troligt att jag vaknar imorgon och allt är som det brukar, dvs helt okej. Och såhär kunde jag verkligen inte tänka för ett år sedan. Så visst har jag kommit någonstans.
Jag får gråta och skrika idag för livet känns förjävligt, imorgon får jag njuta över att jag inte tycker livet känns som det gjorde idag. Men denna dagen med dessa känslor är inte över ännu, men imorgon är det troligast över och det ger mig hopp om livet i framtiden.
Diagnoser kan vara mer eller mindre seglivade, men en sak jag börjat förstå på senare tid är att livet ändå alltid förändras, för alla människor. Jag är gott och väl halvvägs genom livet, och även om jag absolut inte är psykiskt frisk så kan jag hantera så många situationer mycket bättre än jag kunde när jag var yngre, både sånt som rör situationer i omgivningen och sånt som hänger ihop med mina egna tankar och känslor. Jag har inte fått perfekt terapi, och har testat typ 20 mediciner och testar fortfarande, men det är inte värdelöst att gå i livets hårda skola, så länge man inte trasslar in sig för mycket i droger o.dyl. Det du skriver om att det finns framtidshopp, det är sant! På riktigt! Du kommer garanterat att lida ibland, för alla människor lider ibland, men om du lyssnar till ditt alldeles egna hjärta så kommer du att hitta en stig i snårskogen. Det finns mycket som är värt att uppleva...
SvaraRaderaJag hoppas du mår bättre snart, och att de dumma svarta klorna släpper sitt grepp, åtminstone för ett tag.
Tack för din fina kommentar, finner inga ord just nu för jag är så tankespridd och känner mig nere (igen) Men verkligen tack <3
Radera