Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss.

lördag 11 augusti 2012

Här är Demonic

Hej!
Jag hittade den här bloggen och blev direkt intresserad av att skriva.
Jag har bloggat förr men snarare på ett destruktivt sätt, nu kämpar jag för att behålla min friska sida och inte låta sjukdomen ta över.
Så, vad är då sjukdomen och vem är jag?

Jag är 25 (i Oktober) och bor i Stockholm med min pojkvän. Jag är diagnostiserad med Emotionellt Instabil Personlighetsstörning, Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation), Bioplär UNS och Depression.
Jag har haft många turer in och ut på psyk, tre gånger under LPT, andra gånger utan LPT men de hade satt det om jag motsatt mig vården, jag brukar kalla det frivilligt inlagd under tvång. Jag har i allra högsta grad blivit misshandlad av slutenvården men också väldigt hjälpt av öppenvården!

Och vad har hänt mig då? Egentligen inte så mycket tror jag, min pappa var periodare och tog livet av sig när jag var 14, för ganska exakt ett år sedan dog min fästman av en (omedveten) överdos.
Men jag försökte ta livet av mig första gången när jag var 13, jag fattade inte hur man gjorde men gesten säger kanske mer. Skar mig första gången när jag var 12 och hade sett Fucking Åmål.
Det är mitt självskadebeteende som har vart värst, jag skar mig i hemlighet på låren och till viss del på magen, det var först när jag ville dö som jag skadade mig på armarna för då brydde jag mig inte längre.

Har gjort extremt många intoxer, en del av de riktigt allvarliga.
Sedan var jag beroende av benzo (utskrivet), när det var som värst tog jag 6 mg Iktorivil och 40 mg Stesolid om dagen!

Min nuvarande sambo hjälpte mig att sluta med benzon och nu tar jag den bara vid behov som jag skall. När självmordstankarna och ångesten blir som värst.

Min passion är musik, jag spelar gitarr, cello och sjunger. Är sjukskriven nu och det lär dröja innan jag kan börja jobba igen även om jag längtar. Men jag kan krascha så fort att det är omöjligt att bestämma något fast.

Såå, vet inte vad mer jag skall skriva, följ gärna min egen blogg också. Kom ihåg;
Tillsammans är vi starka

9 kommentarer :

  1. hej, återigen välkommen

    vad är det för galen läkare som skriver ut sådana höga doser benso egentligen? inte för att du är den första jag pratar med som ätit så höga doser.. skönt att du lyckats komma ifrån det, starkt verkligen! fin sambo du har idag som hjälper dig

    jag avundas dig lite som har passioner hehe men jag vet att livet inte blir lättare för de sakernas skull i långa loppet. jag kan ju egentligen säga att mina katter är min passion, och djurens välfärd. du har kreativitet och det är guld värt!
    känner du att du får utlopp för den eller ligger den på is ibland pga sjukdom?

    äter du någon medicin mot dina depressioner/bipolaritet? om du vill svara förstås..

    kram
    /inzi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en läkare som jag senare anmälde eftersom han låste in mig i ett rum med ständig tillsyn i tre veckor. (Fick inte heller ha en enda sak förutom en korsordstidning första veckan) lite mer andra osv. Sjukt och olagligt.

      Det är ofta musiken ligger på is pga depression men det var även gitarren på psyket som fick mig att fortsätta orka. Så det är lite både och.

      Jag står på Lyrica, Efexor och Litium (plus sömnmediciner och benzo vb)

      =)

      Radera
    2. fan vad stört samhälle som inte är konsekvent i vårdens riktlinjer och rättigheter. den läkaren borde utsättas för samma behandling, det spelar ingen roll om man är frisk eller sjuk - det är en inhuman behandling som inte borde existera. kanske att den används på grovt kriminella men jag har inga åsikter om den saken egentligen.
      dock borde alla som utövar den metoden på människor först få prova på den själv

      beklagar att du fått utstå det!

      Radera
    3. Det verkar leva kvar nån slags sadistisk kultur där man fortfarande verkar tro att det går att plåga fram ett tillfrisknande. Värst verkar det väl vara på rättpsyk, men det finns väl här och där på andra ställen också. Jätteviktigt att det skrivs om. Hur gick det med anmälan? Kanske är värt ett eget inlägg?

      Radera
    4. Ja, han borde få utstå värre, det var inte bara jag som fått stå ut med den här "behandlingsmetoden".

      Nej, anmälan ledde ingen vart, vem lyssnar på ett psykfall?
      Kan absolut skriva ett inlägg om detta!
      Kram

      Radera
  2. Oh, genast känner jag en samhörighet med dig!
    Vad är din egna bloggs adress? =)
    Känner att jag kommer att vilja läsa den, ofta!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. på fliken 'vi som skriver' finns alla länkar till bloggarna

      Radera
  3. Vill bara skriva att jag är jätteglad att ni vill ha mig som skribent, skall försöka göra ett bra jobb och ta upp både orättvisor och även det bra som finns runt vården och sjukdomen (sjukdomarna)

    SvaraRadera
  4. Lite sent, men välkommen! :)

    SvaraRadera