Eftersom jag har har fått äran att delta i denna gemenskap så är jag inte sämre än att jag presenterar mig lite kort och försöker dra mitt strå till stacken(?).
Jag är 30+, från Sthlm och har haft depression + panikångest till och från sen -91. Försökte ta livet av mig ett par gånger men misslyckades uppenbarligen som ni kan se. Tydligen är det väl någon mening med att jag ska hänga kvar ett tag till även om det emellanåt inte känns rätt.
2010 fick jag diagnosen Aspergers efter en lång tids utredning med diverse tester och psykologbesök. De misstänker även att jag har ADHD och jag väntar på att få göra ett impulstest och några fler psykologbesök angående det.
Jag tilldelades först Xanor Depot, men det kändes som jag gick omkring och var konstant hög, men känslomässigt avtrubbad och smått paranoid. Bytte till Efexor Depot efter självmordsförsöken.
Lösgodiset i dagsläget består av Efexor Depot 300mg, Atarax, Lergigan, Stilnoct, Propavan och Inderal. Den sistnämnda har jag dock inte tagit på över en vecka nu.
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Välkommen såklart!
SvaraRaderaHåller verkligen med om xanor depot, knark
ja, det känns märkligt när man överlever efter några försök.. själv var det inte som att jag bara försökte lite halvt. jag har kommit fram till förklaringar som parallella universum och sådant, det är mycket mer logiskt än att klara sig igenom allt sjukt man gjort sig själv. lite knäppa tankar får man lov att ha om man ändå ska bli stämplad som psyksjuk istället för normal, visst?
hur kommer det sig att du inte ätit inderal på en vecka? du kanske inte behöver dem längre?
jag fick dem i förebyggande syfte ett tag mot panikångest men det funkade inte så bra för jag kunde inte röra mig snabbare än i vanlig promenadtakt utan att det sa stopp i kroppen, det bara gick inte
så jag får ta behövsmeds istället
efexor funkar inte bra på mina depressioner men voxra är bättre anser jag, däremot så vägrar läkarna sätta ut efexorn helt, jag tror jag tillhör ngn riskgrupp
Jag har alltid haft intrycket av att de med Aspie-diagnos är så mycket intressantare än vi andra. Så är det med fördomar.. martin som jag är min kära pojkvän hade samma illusion om bipolära =)
Tack så mycket!
SvaraRaderaJag är lite rädd för att bli beroende av för mycket medicin. Är en aningen rädd att förlora mig själv som person, så därför har jag velat sluta med Inderal ganska länge och testade om min kropp ansåg att det inte längre var nödvändigt. Första dagen utan blev det givetvis lite protester rent kroppsligt, men sedan gick det lättare och nu känns det som jag inte behöver det längre vilket i sig är skönt.