angående bildterapi

fick en förfrågan om bildterapi och lite om hur det fungerar, så tänkte slänga ihop ett inlägg om det nu.

det är lite olika från gång till gång hur det är, i alla fall för mig. det börjar alltid med att jag och bildterapeuten pratar lite. främst hur måendet är just då, och vad som hänt sen senast jag var där (är där en gång i veckan). vi försöker alltid att fokusera på en särskild känsla som jag känner just då, och vart den kommer ifrån. ibland stannar vi i nutiden och tar det där ifrån, ibland går vi längre bak i tiden och det kan var allt ifrån igår eller ända tillbaka till barndomen. minnen, känslor etc. 

med fortfarande en särskild känsla i fokus så ska jag därifrån försöka se det som en bild och då få ut det på ett papper (pappret sitter på väggen och storleken bestämmer jag själv). det kan vara allt ifrån ett rött sträck,  att måla allt svar - eller som senast - tre träd med en svart cirkel runt. själva målandet varar inte länge, kanske 5-7 minuter. sedan sätter vi oss framför det jag precis har målat, och min bildterapeut förklarar först vad hon ser och känner när hon tittar på det och försöker analysera det. ofta är det jag målat helt oförstående för mig, och där kommer min bildterapeut in. hon är så duktig, och jag litar verkligen på henne. hon ser saker som jag inte alls ser eller tänker på. 

varje session är mellan 60-90 minuter långt. ibland händer det att jag inte målar något alls, utan att vi bara sitter och pratar. 

för mig så funkar bildterapi väldigt bra. jag har väldigt svårt för att öppna mig och prata om saker, särskilt saker som har hänt. men när jag sitter på bildterapin så är det som att jag drar ur mig något och slänger det på väggen istället och tittar på det. jag förstår inte alltid vad det är jag precis har målat, men där kommer min bildterapeut in. hon har fått mig att öppna mig om saker och se saker som jag aldrig trodde att jag skulle berätta för någon. och det händer så fort att jag knappt hinner inse det själv. det är saker som ligger så djupt in och förträngt att jag inte vet hur jag ska sätta ord eller känslor på det.  men där har verkligen bildterapin hjälpt mig mycket.