Jag är så trött på självskada, ambulans och poliser att jag bara vill SPY RAKT UT. I helgen blev jag kallad "en sådan där borderline-tjej" av ST-läkaren som sen sydde ihop mig utan bedövning och samtidigt som jag var handfängslad. Polisen var bra, likaså sjuksköterskan.. men läkaren, jag kallade honom säkert ett och annat, av ren panik.
Hur gör man, hur tänker ni när ni får självskadetankar att låta bli? Nu hade jag druckit också, vilket gör det svårare, jag vet. Och tagit några piller. Fan. Min hjärna är sjuk. Jag är sjuk. Jag vill inte vara sjuk längre.
Allt bara förstörs.
Hur gör man?
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Sydde han dig när du hade handfängsel och utan bedövning?!? WTF?!? *ARG CHARLY*
SvaraRaderaTyvärr vet jag inte mycket om hur en egentligen slutar självskada. Det där med alternativa strategier (som tex att stå ut) fungerar inte alltid. En del strategier gör det värre för mig (som tex mindfulness). Mitt självskadebeteende är inte borta, men det har minimerats så att det enbart uppkommer i extrema situationer. Hur jag kom dit vet jag inte. Jag tog aldrig något aktivt beslut som gjorde att jag slutade. Istället började jag vid varje självskadetanke försöka se mig själv med sår, dagen efter. Och tänkte varje gång: Jag vill inte ha det så. Det var min väg. Men den passar inte för alla. Och det är uppenbart att vården i detta fall brister, eftersom de kritiserar självskadebeteende, men inte ger några alternativ. Ser en ingen annan möjlighet, så är det klart att en fortsätter.
Kram!
Japp, i handfängsel utan bedövning. Men nu har jag inte självskadat sedan dess. Har känt att jag velat nu på morgonen men har lyckats att okupera mig med annat...
RaderaKram och tack för ditt kloka svar
Helt sjukt när man får hör om sånt där! Blir så förbannad! Kram
SvaraRaderaDet finns gott om idioter i alla yrken, dumhet diskriminerar ej.
SvaraRaderaJag är inte frisk från något vad jag vet men jag vet några saker som hjälper ganska bra mot självskador. Alkohol tillsammans med missbruk av tabletter båda är självskador, men det är också liften till nästa nivån av självskador. Iaf i min erfarenhet. Jag förmodar att det ligger till så med andra missbruk också. Jag har ingen aning om gummiband och sådant hjälper, jag har aldrig testat det, vet faktiskt inte varför. Men jag har läst att andra har blivit hjälpta av sådana enkla medel.
Men här kommer mitt enkla tips: be din psykiater om hjälp för din alkoholkonsumtion, säg att du inte klarar det på egen hand. Det finns 3 olika meds för alkoholavvänjande 1. Campral - Du blir kvitt suger mer eller mindre 2. Naltrexon - Mindre suger + att om du dricker så får du inte samma positiva effekt/rus som du tidigare fått och kanske så struntar i att dricka 3. Antabus - Dessa ska man ta i preventivt syfte, vilket för mig är svårt att greppa. Du ska ta dem på morgonen och om du sen dricker så får du panikattacker, ångest, spyr osv. (jag vet inte säkert, finns information på fass.se)
Dessa 3 går att kombineras. Jag har läst att det kan vara svårt att få dem utskrivna om patienten inte uppvisar genuin vilja att sluta dricka. Why, I dont know.
Hur som helst, om du får bukt på alkoholen så tror jag att du åtminstone får bort en del av självskadorna. Så har det varit för mig iaf. Men det är verkligen individuellt.
Jag vill klappa till den läkaren!
Kramar
<3
oj oj. ingen aning varför jag skrev suger? måste tänka på annat medan jag skriver
Raderadet ska står suget/sug
Glömde lägga till en medicin som hjälpt mig tygla impulserna väldigt mycket - Topimax
RaderaDet har ett pris förstås, jag tappar ord, men det har varit ett pris jag gärna betalat när jag varit i akut situation, när jag kände det handlade om antingen ge upp eller välja livet. Så jag åt dem under ett år. Jag har ingen aning om de skulle dämpa just dina impulser, det är förmodligen väldigt individuellt.
kram
Gawh. Jag blir så förbannad. Vad ger personalen rätt att behandla människor som om att man inte hade några rättigheter längre?! *rant over*
SvaraRaderaJag vet inte riktigt hur jag lyckades att sluta just skära mig, en dag hjälpte det bara inte längre, ingen ångestlindring, ingenting. Jag vet inte varför det blev så, hur det kommer sig att det ändras. Någonstans försvann bara meningen med det.
Att försöka sluta med alkohol och annat som bidrar till ökad risk är en väg att gå. Liknar det lite som att när jag skulle sluta med mina otaliga drogmissbruk så slutade jag gå ut, bröt kontakten med alla människor som hade med det att göra och isolerade mig ett tag, tills det värsta psykologiska hade passerat. I bland är det enda man kan göra att klippa bort alla faktorer som gör det värre, i alla fall tills att man känner att man är på en stabilare plats i livet och tillvaron.
Skickar fluffiga kramar din väg.