Hejsan!
Ett tag sedan jag skrev - väl medveten om det.
Om ni har läst min personliga blogg det sista
så förstår ni varför.
Skall inte gå ur Sisters & Brothers trots alla upp och nedgångar,
men mitt deltagande blir tyvärr sporadiskt.
Har hittat min passion
Jag jobbar trots mina diagnoser, är skådespelerska
och åker runt för att spela in filmer.
Detta innebär inte att jag är "arbetsduglig", som jag fått många
kommentarer om.
Utan jag gör detta för att jag älskar det, och för att PSYK inte
hjälper mig, har ingen terapi eller kontaktperson.
Så jag har fått finna mina egna sätt att hantera
mina svårigheter och fobier:
* Kollektivtraffik
* Socialfobi
* Torgskräck
Bara för att nämna några.
Har ni några sätt att hantera era svårigheter i vardagen?
För cirka 15 år sedan tillförde jag min tillvaro min första hund och jag upptäckte ganska så snabbt att det hjälpte mig när det gäller min agorafobi. Att åka kollektivt har jag alltid haft svårt för, ångesten har alltid varit en ständig följeslagare och ofta övergick det i panikattacker. Men så en dag provade jag att lyssna på musik i hörlurar när jag åkte buss och jag mådde bättre. Man gör sina små experiment och att våga prova något nytt, kan ibland resultera i något positivt. Nu menar ju inte jag att "alla" ska skaffa hund, för det är ett stort ansvar. Men djur i allmänhet tycks ha en positiv påverkan på människor som har de svårigheter som jag har. Inte är jag helt symptom fri. Men det är i alla fall bättre!
SvaraRadera