Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss.

onsdag 18 december 2013

Det var ett tag sen nu

Livet har inte varit mitt den senaste tiden.
Jag har varit på botten, och jag har varit euforisk.
Försöker fly från verkligheten på många sätt. Genom sömn först och främst. Vill inte och orkar inte.
Julafton närmar sig med stora steg, och jag vill inte vara med.
Jag kommer sitta ensam och vet inte vad jag ska ta mig till.
Det är någonting jag skämtat om senaste året. "Haha, vad härligt med en dysfunktionell familj. Jag kommer väl få sitta ensam på julafton". När jag de senaste månaderna insett att den meningen faktiskt kommer bli verklighet har jag bara handlat i ren desperation. Allt jag gjort har varit för att försöka dölja den smärta jag faktiskt känner inför den här helvetiska dagen. Eller rättare sagt dagarna.
Jag kommer inte ha någon uppesittarkväll med familj eller vänner, jag kommer sitta ensam på julafton och på juldagen likaså.

Self-pity-time.



6 kommentarer :

  1. Du är inte ensam om att vara ensam på julafton.Blir samma här.. :-( Tredje julen i rad för min del.

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte om det är till någon tröst, men här är en till som vet hur fruktansvärt jävla cpjobbigt det är även när man försöker med allt man kan att förneka det. Vi klarar det <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är inte roligt alls. Men nu är det inte så många timmar kvar av denna dag. Och då är det ett helt år till nästa. Och vem vet, kanske det har hänt något i livet så det blir lite bättre iallafall. <3 kramar!

      Radera
  3. Jag är tacksam och oerhört lättad över att slippa fira julen tillsammans med hela tjocka släkten. Det är så fruktansvärt kostsamt och slöseri med dyrbar energi att sitta där och bete sig som dom förväntar sig att man ska göra, med ett fånigt påklistrat leende. Jag har också tidigare firat julafton i ensamhet. Numera firar jag "på mitt sätt", tillsammans med min pojkvän och min yngsta dotter och det är på ett icke traditionellt sätt, men vi alla tre är nöjda och det räcker.

    SvaraRadera