Ångest på psyk!

Det va ett tag sedan jag va här inne och skrev, olika anledningar till det men nu är jag ju tillbaka igen.
Under tiden som gått har det hänt mycket saker, både bra och dåliga.
Jag har i alla fall börjat jobba igen vilket jag har blandade känslor inför men det får helt enkelt vara så som det är.
Jag är nu personlig assistent igen vilket jag inte har varit på år och dar.
Vill helst endast jobba med autistiska men så blev det ju inte. Är med en handikappad tjej idag som jag va med för många år sedan.
Vi är och hälsar på en annan personal på psyk som min brukare är väldigt mån om.
Själv får jag sån jävla rå-ångest av att vara här inne på avdelningen som är en depressions avd. främst.
Jag brukar alltid hamna på avdelningen under, på 2:an för alla missbrukare.
Va ett tag sen jag låg här i Borås sist då jag valde att åka till östra förra gången istället, bästa valet någonsin.
Måste säga att personalen va bättre och hela avdelningen va det faktiskt. Så det blir nog aldrig mer Borås!
Jag har i och för sig inte tänkt att åka in på psyk inom den närmsta tiden.

För tillfället är jag dock jävligt sjuk just nu och får små "mini-psykoser" på kvällarna när jag mår så jävla dåligt.
Gråter åt allt och inget ena dagen, nästa tjatar jag på min sambo om barn, det ska helst ske på en gång. Nästa skär jag mig och får sånt utbrott att jag drar ner ljusstakar från väggen och slänger åt helvete och försöker slå sönder allt i min närhet.
Det värsta är att jag knappt minns ett skit dagen efter så jag är grymt glad att min älskade man har tålamod med mig.

En sak dock som fortsätter är bråken om min mans vänner.
Jag kan inte hjälpa att jag inte känner mig hemma i deras sällskap, det bara är så vare sig jag själv hat bestämt mig för det eller inte.
Vissa människor går man inte ihop med och jag kan inte göra nåt åt det, vissa går bra och andra inte.
Sen att jag endast träffat alla på en gång när jag varit sjuk gör ju mycket också för jag kopplar dom människorna till min sjukdom.
Vad fan ska jag göra liksom?!

Men men, nu är snart klockan 20:30 och då ska vi äntligen här ifrån. Skönt det då paniken spridit sig lite i kroppen.

Ha det fint alla och kämpa vidare!
Puss & kram <3