instabil impulsiv... och god jävla jul

9 minuter kvar av denna helvetes dag. ångesten har svidit i kroppen hela dagen. jag vill säga att ångesten har gjort ont i hela kroppen, men det har mer legat svindande och brännande över hela kroppen och inuti mig.

en gång i tiden så älskade jag julen, folk, vänner och familj visste hur jag älskade allt julstök med att julbaka bröd och godis, julpynta, fixa gran, laga mat och bara vara så jävla julig.

det känns så längesen.

den 19 december för två år sedan så var jag död. då låg jag med respirator och i koma efter en (oavsiklig) överdos. två år, det är både lång och kort tid. jag insåg att en dag kommer jag faktiskt inte vakna upp och leva längre och jag vill inte dö.

två år.

både bra och dåliga år. vill skrika, jag har nästan lite panik just nu. resten av huset sover, jo jag är nämligen hemma hos min mamma just nu. vilket också är lite ångestladdat då jag senast var här så skar jag upp mina armar och lämnade mitt rum utan att byta lakan (ingen går någonsin in här) men nu skulle hon byta lakan och fick då se vad jag hade ställt till med, ett lakan fyllt av blod som gått igenom till madrassöverdraget och igenom till madrassen. god jul mamma, eller vadå?

jag vet inte riktigt vad jag vill skriva, känner att jag tappat tråden om vad jag börjar med hela tiden. jag svänger mer i humöret än någonsin och min pojkvän/sambo har börjat märka det, och även påpekar det. ena sekunden är jag där för att i nästa sekund vara där. inte påpekar det elakt eller så, mer bekymrat eller påpekande... det oroar mig lite, jag borde kanske gå tillbaka till mina mediciner som jag utan läkarens insyn eller vetande slutat med.

vart var jag nu då, fan. allt är konstigt, kommer på nya saker hela tiden. har under hela dagen smygit i mig så mycket snapps jag kan, öl och rödvin som jag själv hade med mig. min pojkvän är hemma hos sig, ensam. det gör också ont. men han ska jobba, min fina fina. han jobbar på akuten som sjuksköterska. är så stolt över honom. men jag saknar honom, och det gör ont i mig att han är ensam idag.

drogsuget är större än någonsin. en lina. ett piller. ett vad fan som helst.

har tagit mina sömnmeds nu, så jag hoppas jag somnar närsomhelst.

jag ber om ursäkt för ett otroligt flummigt inlägg, men jag mår så dåligt och är en aningens berusad på det.
helvete. jag vill bara leva ett harmoniskt liv, jag vill leva som grannen, som kompisen, som busschauffören, som någon....

jag flashbackar mycket idag. ser och hör saker jag inte vill bli påmind om. saker som inte ens hänt på julafton eller ens under denna tiden på året. förutom överdosen då, det lilla jag kommer ihåg. men annant, allt bara - det blir för mycket.

nej, nu försöker jag säga godnatt igen.

och förresten, tack till er som faktiskt ställt frågor i min frågestund på min privata blogg http://piiket.blogg.se

godnatt, och hoppas att DU eller NI haft, får eller har en fin julhelg.