Nu är det sådär innehelveteskaosjobbigt igen! Klockan är 14, det är städdag typ, jag är ensam hemma och jag kan inte göra någonting. Allt blir kaos. Jag tappar allt jag tar i och allting retar mig. Dammsugaren står där med sin snabel och retar mig för att jag inte kan dammsuga i mer än 30 sekunder, diskmaskinen är skitren men jag har bara tömt en tredjedel, jag har satt alla sopor i hallen men klarar inte att gå ut med dem. Smulorna i soffan skrattar åt mig medan de ligger kvar. Katten rev mig på benet och jag bröt ihop och tog benso och imovane. Det är fortfarande åt helvete och huset hatar mig. Det känns ej som om jag är vuxen, äger ett hus samt ska till arbetet imorgon. Jag är en kaosig missbrukar tonåring och jag missbrukar livet. Livet missbrukar mig.
Hur gör ni i de situationerna? Och hur förklarar ni det för er omgivning? Det skulle jag behöva hjälp med... De som inte fattar hur man kan känna förstår ju inte vilket jag bara gör att jag framstår som lat, gnällig och tråkig.
Jag känner igen mig i allt! Och det där med att få känna sig vuxen någon gång i livet är något jag försöker släppa helt och hållet. Jag är 36 år och känner mig som en tonåring med ansvar jag inte förstår eller borde ha tillgång till. Men här är jag och lever bäst jag kan.. det är väldigt få som förstår en i sådana lägen då man inte kan ta tag i allt eller sig själv. Jag har lyxen (som det faktiskt är) att ha en person vid min sida som ser förbi allt det ytliga med mig och förstår att det ändå är en person bakom allt det som framstår som ett lat och gnälligt barn. Det enda jag hade gjort om jag var du är att förklara för dem ett par gånger och sen är det upp till dem om de är kloka nog att förstå..
SvaraRaderaFint att ni finns som kan känna igen er! Jobbigt för dig också ju, men fint av din nära person. Tack för kloka ord! :)
SvaraRadera