Jo,jag tänkte fråga er som har fått diagnosen Bipolär (hatar det ordet,tycker Manodepressiv är mer "rätt")
Hur fick ni diagnosen? Anade ni själv att ni kunde vara Bipolära,eller var det andra som såg det? Vad är största skillnaden mellan Bipolära och Borderline och kan man ha båda diagnoserna??
Har någon utav er kortare mani och depressionperioder eller pågår dom alltid flera dagar? När ni har maniska dagar,kan ni sköta er vardag,är ni medvetna om era handlingar??
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
jag fick min genom att först och främst ge igenom några diagnoser som egentlig depression (svår depression) till melankoli som är den näst svåraste innan psykotisk depression. vill påpeka om att jag skriver om läkarnas klassificeringssystem och inte något jämförelsevapen vi ska använda här.
SvaraRaderaiaf, det var någon läkare som först i min 20-årsålder gav mig självgraderingsblanketter att fylla i - när teamet inofficiellt redan gett mig diagnosen. och jag hade då för otaliga läkare och samtalskontakter berättat om mina vardagar.. utan att tänka på vad det var jag berättade.. de hade journaler på mig ända från min tonår och då är det nog inte svårt att göra en bedömning utifrån vad en patient berättat själv, utsatt sig för, och ifall hen har en förälder som är bipolär, vilket innebär en potentiell risk för barn till en sån förälder pga genetik, biologiskt sett så finns sjukdomen redan med från födseln men sen så är det absolut inte alla som utvecklar den! där kommer hemmamiljö och omgivning in. då kan plötsligt föräldrarna ändå bära en roll i huruvida barnet utvecklar sjukdomen - menhemmamiljön är inte den som står som ansvar för alla som är bipolära. mina amatörfunderingar tar mig så långt att en del kanske inte behöver triggas alls och andra triggas på lekplatsen där de blir hetsade att alltid vara den där coolaste ungen.
Just eftersom det finns olika former av bipolaritet.
förra året bad jag min läkare fundera på om jag var borderline på samma gång som jag var bipolär, jag frågade henne om det var möjligt. hon sa att det absolut var möjligt och inte ovanligt till och med. men vad det gällde mig så verkade inte vara tänkbart.
vid första anblick så kan man ju tycka att de är så lika sjukdomar, speciellt bipolär rapid cykling kanske.
bakom borderline kan det ligga något hemskt traumatiskt i barndomen som utvecklat sjukdomen
det kan det i bipolaritet med då världen är neutral och diskriminerar ej
jag blev utsatt och det kan ha varit det som triggade min bipolaritet och mitt självhat, och min BDD etc. kanske jag hade varit utan det bipolära annars, det kanske hade varit något sovande inom mig. det får vi aldrig veta. men jag var nog ett problembarn innan :p
vad jag inte kan svara på det är de olika typerna av bipolaritet pga att jag tror på den forskning som just nu händer. det finns nog fler nyanserade typer av bipolaritet än de hårt beskrivna som vi kan läsa om idag. jag är t ex typ II och det stämmer relativt bra, men jag skulle kunna ta lite ifrån rapid cycling och lite annat.
min mor är typ 1 enligt sin diagnos men hennes maniska sjukdom finns inte beskriven ännu i någon läkarbok.
kram inzi
visst visst, ja, Anna påminde mig nu om att lägga till det (om det nu hör till din fråga) min diagnos är typ II men vad det innebär för mig är att jag är åt det deprimerade hållet nästan året runt, när jag går snabbt uppåt så är det enbart hypomanier som kan komma och gå och inte manier (bortsett från 2 manier i ungdomen så visst kan det hända)
Raderamen blanketter som sagt, och det först det som jag skrev innan du får (läs: ska inte få)inte den här diagnosen bara sådär.
Jag mä, bipolär II.. Men vad jag förstår så finns det dessutom olika grundstämningar och några andra variabler..
Raderaja, mer än de från början rättat sig efter
Raderatyp anna och typ helena blir våra kända som om 100 år :p
Haha, ja jag vill ha en egen sjukdom! Kände faktiskt så där i början när jag "bara" var deprimerad, det var nåt mer och även om ingen annan hade det så hade jag det.
Raderajo, vi har lite bra och tråkiga nyheter: det är så här att du lider av en ovanlig sjukdom som heter rockeranna, den är obotlig och det var de tråkiga nyheterna men de bra nyheterna är att du är den ende som har haft den och du är jävligt cool helt enkelt, så det tänker vi skriva i din journal!
RaderaDet hände nåt som utlöste en depression hos mig för ca sju år sen, sen hamnade jag inom psykvården och gick där som deprimerad i flera år tills jag själv föreslog att jag kanske var bipolär efter att en vän fått diagnosen, jag fick fylla i papper och min läkare fick för sig att öka antidepp-medsen för att se om det "utlöste" en mani/hypo. Det gjorde det, sen kom dippen och läkaren hade glömt att "följa upp".
SvaraRaderaJag tror inte att jag blir riktigt manisk, bara hypomanisk som är "mildare". Det kan hålla i sig dagar, eller timmar, men mestadels är jag depressiv.. Stress triggar i stort sett alltid en hypo. Tycker aldrig att jag sköta vardagen, men just i hypon så blir jag lite splittrad och vill göra allt samtidigt och vet inte var jag ska börja och så blir det ofta ingenting av det.
Hoppas du blev lite klokare av det där. :)
När jag läser era svar (tackar för dom),så känner jag igen mig.Jag har sen jag fick Borderline-diagnosen tänkt att jag är MER,mina känslosvängningar är större..Jag blir så jätte,jätte uppåt,känns som jag är kär,jag orkar hur mycket som helst,jag vill festa,krama hela världen,jag arbetar som 3personer och blir inte ens trött,jag vill ut och springa mitt i natten,tankarna flyger,jag uppfinner saker,får en massa idéer,vill starta eget,bli kändis,resa-bara dra iväg spontant,är pigg trots att jag knappt sover..,oftast dricker jag då jag mår så där,går ut ensam och raggar upp någon one night stand,eller bara dansar ensam på dansgolvet hela natten lång och försvinner in i "lyckorusvärlden".Kan tänka mig att dom som tagit droger känner sig liknande.
SvaraRaderaOch så kommer den där tunga perioden,allt är svart,negativt,TUNGT,känns som hela kroppen är gjort av bly.Jag blir osocial,tyst,tillbakadragen,känner mig ful och hemsk,vill bara somna bort från allt.Man mår som man hade blivit våldtagen och förnedrad varje dag.
Jag har ju nu börjat äta en ny antidepp-samtidigt som jag börjat arbetsträna,vilket innebär stress och har därav blivit hypomanisk,vilket hållit i sig nu sen i lördags.
När jag fick höra hur mycket jag slitit i måndags,så trodde jag inte mina öron,för jag dansade fram med 200kilos burar med ett leende på läpparna,blev inte ens trött,tyckte inte jag gjorde mer än vad jag gjort tidigare,även fast jag hade gjort dubbelt så mycket.Hade för fasiken puttat/vägt 11 TON med klädburar under mina 3arbetstimmar.
ja, jag har en vän som också är bipolär, jag tror att hen är typ 1:a och hen är tvungen att ta en halv av den annars blir tokmanisk men kan inte vara utan heller. jag å andra sidan måste ta megadoser som inte funkat tidigare men nu har jag ju hittat en kombo som är rätt bra.
Raderadet låter onekligen som du kan vara bipolär men det är ju så svårt att säga efter några få dagar. men om det är det så vet de hur de ska behandla det. för det stämmer som du skriver, efter mani eller att varit hypoman så kommer 'baksmällan' och det är tung depression.
Jag tycker också att på beskrivningen låter det absolut som om du skulle kunna vara bipolär, jag tycker du ska ta upp det med din läkare så de kan titta på det. Till mig förklarade de att bipolära kan vara svåra att fånga upp eftersom de kanske bara går och söker hjälp i den depressiva fasen, och då ser ju inte vårdmaskinen den andra sidan. Jag kände också hela tiden att det är nåt "mer", visst fan var jag deprimerad men det var nåt mer.
Radera