idag har jag gråtit hela dagen. varför? VARFÖR KÄNNER JAG MIG INTE HEMMA? VARFÖR KÄNNER JAG INTE ATT JAG HÖR HEMMA NÅGONSTANS? jag vet svaren. rastlös själ, rastlös allt. och därav alla mina flyttar runt om i landet och alla lägenhetsbyten. men jag kan inte nu. jag har en pojkvän som älskar mig, mer än vad jag trodde att någon kunde älska mig. och jag älskar honom, mer än.... ja, jag är rädd för hur mycket. och jag KAN INTE fly denna gången. det går inte, jag kan inte, borde inte, får inte men framför allt SKA INTE fly nu...
...jag vill bara... känna mig hemma, hur jävla svårt ska det vara.
och på detta kommer minnen och flashbacks från gamla livet, drogerna och hur lätt det var att fly, att inte bry sig att bara vara och skita i vilket.
jag kan inte det nu.
det är alldeles för många på min sida.
h.e.l.v.e.t.e
men hur mår ni? känner ni er hemma? förstår ni vad jag menar med att känna sig hemma, och inte känna att man hör hemma någonstans? snälla, jag är desperat. någon. snälla.
jag har alltid varit en flyktmänniska
SvaraRaderamen inte ifrån städer specifikt utan snarare folk och förhållanden
jag har varit 1-årsförhållande tjejen hela mitt liv.. sen så klarar jag inte mer
det brukar vara en mix av tristess och panik som fick mig att fly
men jag har också flytt från de allra minsta svåra situationer, som när jag var hos mina föräldrar om det var dåliga vibbar mellan mig och min mor så drog jag till min lägenhet och söp där, tills jag var tvungen att fly därifrån till något säkrare ställe
nu har jag dock hittat trygghet och den där eviga ångesten och flyktkänslan som flåsade mig i nacken har förlorat sin makt över mig
mestadels för att jag slutade dricka men även för att jag hittade kärlek som jag inte trodde fanns (på riktigt, jag trodde bara på kort tillfällig kärlek, eller vad jag trodde var kärlek)
men även för att jag nu har ett avstånd mellan mig och situationer som ger mig för mycket ångest
jag tror att du inte ska läsa för många inlägg om andras drogsug (kanske svårt)
det är så lätt att bli triggad