jag vet inte hur många gånger jag under mitt liv har frågat mig själv, eller andra för den delen, hur mycket man egentligen kan gråta, HUR MYCKET TÅRAR kan det egentligen få plats i en kropp?
det är "den där" veckan på året. eller, ja, en utav dom, eller en utav veckorna, eller dagarna som smärtar som mest på året. minnena blixtrar framför ögonen när jag blundar och när jag sover. gråten finns i halsen hela tiden, minsta lilla så kommer tårarna och jag kan omöjligen sluta. min pojkvän förstår ingenting. som värst var det för någon natt sen. jag kunde bara inte sluta och panikgrät så jag nästan skrek rakt ut. och han har ingen aning, förstår inte. jag berättar inte, finns inget att berätta. jo, klart det finns, men ja. jag tror inte han skulle klara av att höra det, och jag vill inte, tror jag just nu i alla fall, berätta. nu är han hemma med någon gammal kompis, så jag är hemma hos min mamma ett par dagar. han behöver nog ett break från mig. stackarn.
men det börjar lätta, och det börjar bli bättre. det har varit mycket självmedicinering, men även det börjar avta.
hur hanterar ni "era" särskilda jobbiga dagar/veckor?
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Jag försöker att inte göra något speciellt av de dagarna. Uppföra mig som om det var vilken dag som helst. Försöker att inte medvetet haka upp mig på datum. Men när det kommer känslor ändå så skriver jag av mig, eller pratar med min man som är väldigt förstående och har hört de flesta detaljerna av mitt liv. Jag tror att det är det bästa om man kan leta upp någon/några personer att dela sin historia med, som fattar om känslorna måste ut.
SvaraRaderaJag hoppas du mår bättre snart. Var snäll mot dig.
Jag vet precis vad det är du går igenom. Jag håller väldigt mycket för mig själv också och försöker göra så att mina sambo inte ser hur det är med mig men han känner mig för bra nu och han ser igenom mig. Och jag försöker prata med han mer och mer då jag märkt att det hjälper.
SvaraRaderaMina värsta dagar försöker jag annars att ta mig igenom på sätt som sysselsätter huvudet en stund.
Tv-spel, film, träna osv.
Försöker göra sånt som jag gör vanligtvis och lägger till lite extra så jag inte har någon tid att tänka så mycket på allt som är jobbigt.
Hoppas du mår bättre snart! Tänk också att det går över och du blir starkare för varje gång.
Kram