Själens förkylning

Så var man då sjuk i själen. Jaha. Men vad är det?

Vore en tillräckligt religiös kanske första associationen skulle vara ”fattig syndare”. Men odödliga själar och jag är inte kompisar, så det lämnar jag därhän.

Sjuk i tanken. Tror saker som inte är sanna. Tror inte på saker som är sanna. Hoppar mellan A och Z när det ska resoneras mellan A och B. (”Om du inte tar dina piller blir du dålig.” ”Men jag ska ju till Stockholm, man kan inte äta piller i Stockholm.”) Fast ibland tänker jag obönhörligt från A till B när jag förväntas ta G och L med i beräkningen, av någon outtalad anledning. (”Det förstår du väl att sköterskan blir ledsen när du gör sånt mot dig själv, du borde tänka på henne.”) Kanske borde jag frigöra min inre landstingspolitiker?

Sjuk i känslan. Nej, det är inte proportionerligt att vilja hoppa från en bro för att en vaknade på fel sida. Vi pratar inte ”lite ledsen idag”, vi pratar ”mörk rutten källare med högar av råttlik och kackerlackor”. Och distansen saknas. Det är. Sedan, för sådana som mig, dagarna som börjar kl 3 på morgonen med sju koppar kaffe och hög musik, då hjärtat är en supernova och orden snubblar över varandra. Nej, nej, inte ”lite glad”. Natrium i vatten. En del av mig vill skrika ut att det här är väl en normal variation och inte nödvändigtvis sjukt. En annan del sticker svansen mellan benen när kreditkortsräkningen kommer och ragget jag inte vill ta i med tång ringer för jag var ju så charmig. Vilket osökt leder oss till den tredje punkten (det måste finnas tre för kompositionens skull).

Sjuk i beteendet. Borde vara den lättaste punkten, för beteendet är ju sådant som kan iakttas utifrån. Man ser om någon är knäpp, helt enkelt. Tror många. Sedan mördar deras granne sin fru och alla säger ”men han som verkade så trevlig”. Min granne är alltid vänlig, hon tycker nog att jag verkar trevlig. Jag tror (eftersom jag är så slug att jag kan se in i andra människors huvuden) att hon inte har en aning om zebraarmar, magpumpningens ädla konst och hur man låser in sig på hotellrum när man jagas av mörka varelser från en annan dimension. Ska ”sjuk” definieras som ”avviker från medelsvenssonsnormen” så är jag skyldig. Liksom en del självutnämnda medelsvenssons (vågar jag säga järnrör).

Så vad är slutsatsen? Haha, det har jag ingen. Givetvis har jag inget svar. ”Vad är själens natur?” har genialiska filosofer, sådana där som skulle ha skrivit 4,0 på högskoleprovet, funderat över i årtusenden utan något definitivt svar (eller kanske snarare en hel massa sinsemellan olika definitiva svar). Vad gör jag? Loggar in på fb. Hepp!