Idag är det en sån dag då hela huvudet är fyllt av droger.
Jag vill ha dom, se dom, ta dom och utnyttja dom.
Nu när jag varit drogfri i 2 år och 7 månader på tisdag så borde ju egentligen detta drogsug vara mindre jobbigt, men icke!
Min älskade sambo är lyckligt ovetande om mina mörka tankar idag, han har nog blivit mer ovetande om hur mina tankar har gått de senaste dagarna överhuvudtaget.
Jag vill inte hålla saker hemliga för han men jag orkar inte heller berätta allt.
Det gör för ont och jag är för rädd för att berätta om vad jag har tänkt på eller hur jag har känt.
Ingenting har ju med honom att göra och därför ser jag inte att det skulle vara till någon betydelse.
Efter att jag varit på soc och träffat min Case Manager i torsdags så kom jag på igen hur man sätter på sig masken.
Det va över ett halvår sedan jag hade den här masken och då användes den ju dagligen, men nu så finns den återigen till hands.
Jag har lovat mig själv att bara använda den när det är kris, när jag tänker på sånt som jag inte vill prata med han om då jag är alldeles för rädd för att jag ska stänga av fullständigt igen om den används för mycket.
Masken kommer att vara ett sätt för mig att lyckas hålla kvar mig i nuet och för att inte låta denna underbara människa som jag nu lever med lida mer än han redan ha fått göra.
Jag ville köra med öppna kort från början och han har fått höra mycket av den skiten som jag har gjort och varit med om, vilket sedan resulterade i att han började må skit och tänka mycket.
Saker man säger till andra måste man alltid vara beredd på att dom kan studsa tillbaka då och då.
Alla orkar inte bära på den ryggsäcken som vissa av oss gör.
Så i och med drogsuget jag har idag så kommer ju annan skit också upp så jag vet inte om jag väljer att säga att jag har sug eller om jag säger ingenting.
Det märker vi.
Då fick jag ur mig lite tankar idag också.
Ta hand om er!
Är ni intresserade att läsa min privata blogg så finns den på; dubbeldiagnos.b,logg.se
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Kram! Jag har ingen egen erfarenhet av droger men jag har mycket erfarenhet av missbrukare.. Tror det är naturligt att känna suget med allt vad det innebär, det viktiga är hur man hanterar det. Hang in there och kämpa på, två år och sju månader är fantastiskt! Det är riktigt-jätte-bra!
SvaraRaderaJag tycker som Anna att det är en fantastisk bedrift
SvaraRaderajag vet sedan också hur det är att missbruka något och sen kämpa för att ta tillbaka kontrollen över sitt liv
jag fick välja mellan att fortsätta självmedicinera (som jag såg det) mina tankar om verkligheten och den konstanta depressionen och ångesten som alltid varit med mig eller försöka mig på att köra som alla andra - the hard way, känna känslor hur hårda det än är, hur speedade och intensiva tankar jag än må uppleva och till sist min största fiende - ledan, bruset, ingentinget, meningslösheten och hur det känns att tycka att varenda människa man stöter på är tråkigt beyond.. allt.
Min drug of choice var alkohol och innan det mat, ja bulimi.. jag skulle säkert kunna bli beroende av vad som helst men försöker hålla mig till snus numera. Den lasten tycker jag är gudomlig och ändrar inte psyket och verklighetsuppfattning. Det är ju det som man ska akta sig för mest, tror jag.
Vad det gäller öppna kort med din pojkvän så förstår jag dig. Eller jag tror det.. är du rädd för skam, ja att han ska se på dig på ett annat sätt igen.. eller att bli lämnad? I vilket fall (lätt att säga förstås) så tror jag att det kommer kännas bättre för dig att berätta. Det var väl en otrolig lättnad när du berättade för folk först?
ps. jag länkar allas bloggar som skriver här till vänster
och när du har tid så får du gärna skriva en lite presentation av dig.. även om du delade med dig väldigt mycket här
kram och sov gott
jag brukar läsa bloggar i helt fel ordning, liksom inte från sida ett till dagens datum som kanske vore mest logiskt.
SvaraRaderainatt var jag inne på din blogg och läste ett utav de starkaste, naknaste och de minst lika viktiga* inläggen på.. tid
det var inte som att se det på en schleten hollywoodfilm där de slitit ut
våra receptorer att inte reagera alls.. här gick jag in och såg den fasansfulla verkligheten så mycket man nu kan via text
jag tycker ni ska gå till Älvans blogg och läsa
Man behöver inte va en idiot bara för att man kan!
glömde lägga till
Radera*tillsammans med självmordsprevention, barn som far illa och fler mycket, mycket viktiga ämnen jag önskar vi kunde trolla bort
Själv brukar jag aldrig nämna mina drogsug, eller mitt opiatsug som det ofta blir. Jag har dem för ofta, och visst vissa om att de finns. Dock inte hela tiden de finns. Opiatfri sedan 2007 och jag tror inte att jag någonsin kommer att bli av med suget. Mest för att vad det gör (nämligen stänger min hjärna extremt effektivt, på ett sätt inget annat någonsin har gjort) kommer jag alltid att finna åtråvärt. Att vara medveten är ett steg, sedan spelar jag onlinespel eller rollspel, det kan också funka. Mest uthärdar jag bara, och tror ibland att det är det enda man kan göra.
SvaraRaderajag har varit drogfri i 2 år och 1 månad, och det är fan svårare nu än någonsin.
SvaraRaderaSTOR JÄVLA KRAM till dig.