Där befinner jag mig just nu. Mådde så pass dåligt i torsdagsnatt att jag fick åka till akuten (finns ingen psykjour där jag bor...). Så sedan natten mot fredag har jag suttit här.
Just nu är jag bara förbannad. Förbannad på hela det här systemet och att INGEN lyssnar på mig.
Igår hade jag sån fruktansvärd ångest att jag spydde. Dom erbjöd mig lergigan (som jag haft sedan jag varit 15 bast och inte funkar mot min ångest). Vägrade då ta dom, eftersom det känns fruktansvärt onödigt, och bröt ihop istället.
Ringde mamma, vilket jag aldrig gör när det gäller mitt mående, och hon blev tokig. Hon ringde hit till avdelningen och skällde.
Fick jag någon hjälp? Nej. Dom satte in en extra insomningstablett istället. Blev lovad ett läkarsamtal idag med en jourläkare. Har jag fått något möte? Nej.
Har gått och frågat hela dagen när jag ska få prata med läkaren, men som vanligt får man luddiga svar.
"Jag ska kolla på det där." "Jag vet inte".
För någon timme sedan gick jag till sjuksköterskan här inne och berättade hur illa det var och att jag måste träffa en läkare.
Det som skedde var att läkaren tog ett beslut, utan att prata med mig, att jag skulle ta två lergigan(!!!!!!).
Jag tog dom och berättade att det inte fungerade, då säger dom att dom ska prova med en annan medicin som jag redan provat och som inte funkar mot ångesten.
Fick ett minimalt utbrott. Smällde igen dörren till mitt rum och ringde mamma igen och skrek.
Det kom in en annan sköterska, och han gick iväg och ringde bakjouren igen. Utan lycka.
Det som gäller nu är att jag ska stå ut över helgen, och få prata med en läkare på måndag.
Vi kom överens om att jag skulle vara inskriven över helgen, men som det är just nu så kan jag inte åka hem.
Om inte den här vidriga ångesten inte lägger sig, så vet jag precis vad som händer när jag kommer hem.
Jag har varit skadefri i ett år och jag vill inte falla tillbaka och få ett återfall. Men nu är det inte långt ifrån, och det är skrämmande! Skrämmande att psykvården tillåter att det får hända.
Förmodligen kastar jag onödigt mycket skit på psykvården just nu. Men för i helvete!
Lyssna, tro på mig, förstå, engagemang förfan!
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Jag hör dig
SvaraRaderaoch tvivlar inte en sekund
bara för att de har sagt att du får vänta tills på måndag betyder inte att du ska ge dig om du upplever för stor ångest
det låter mest som bara snack från deras sida som de förväntar sig att du ska svälja
kram
Jo, men problemet är ju att jag inte får någon hjälp alls med min ångest, som jag har gått och burit på sen 13-års ålder.
RaderaOch det är som du skriver, mest snack och jag ska sitta där som en nickedocka och inte säga emot, för då blir man stämplad som "jobbig patient".
Tack för din kommentar! Kram.
Fan vad hemskt det låter!! De måste ju lyssna på dig?! Stå på dig, så pass du orkar naturligtvis, och var den där "jobbiga patienten".. :(
SvaraRaderaKram!
Usch, det låter fruktansvärt! Det verkar vara omöjligt att få bra lugnande medicin på psykakuter och akuter. Lergigan känns ju som ett skämt att få, och två som ett dubbelskämt. Jag antar att de har någon policy att aldrig lämna ut något starkare som stesolid. Gissningsvis är det för att inte ge efter för knarkare och knarkares anhöriga, men det slår väldigt blint. Är din psykolog nitisk på att inte hjälpa till att få ut nån starkare antiångestmedicin?
SvaraRaderaFy fan... lider med dig. Också varit där. Konstigt tycker jag hur olika ångesten behandlas beroende på avd. Fick ångest attack liggandes på mava och stesolid utan att jag ens nämnde det. Iof kan bero på att dom ville hålla mig lugn pga omständigheter.Även märkt skillnad på i vilket lanlandsting man får psykhjälp från. Och hur den ser ut. Hoppas du klarade helgen. Många kramar L
SvaraRaderaTack för era kommentarer! :) <3
SvaraRadera