Pappa. Min älskade pappa. 2013 är det tio år sedan du gick bort. Om ca två månader sedan är det årsdagen. Jag saknar och älskar, alltid. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Men ikväll. Inatt.Den andra februari tvåtusentretton, blev jag tillsammans med en kille jag verkligen tycker om.
Varför skulle dessa tankar och känslor infinna sig NU? En timme efter vi blivit tillsammans ligger jag i soffan och gråter för jag saknar dig, min älskade far. Som sagt, jag saknar dig varenda dag, men det är inte ofta jag faktiskt gråter pga saknad.
Men ikväll så. Ikväll gråter jag som ett barn som förlorat sin napp.
Jag saknar dig så in i helvetes. Varför skulle min.. MIN älskade älskade pappa gå bort?! När det finns så jävla mycket människor som inte ens förtjänar ett liv? JAG HATAR ER!
Hat. Ilska.Orättvisa. Saknad. Kärlek. Alltid.
Fan.
<3
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
<3
SvaraRaderaTack <3
RaderaEm,
Raderajag har funderat och funderat men de rätta orden finns ju inte. Jag har svårt att tänka mig något värre.. jag har alltid varit skraj att förlora mina föräldrar, till den grad att jag inte kan föreställa mig överleva sorgen. Men jag vet inget om den sorgen ännu.
Jag kan tänka mig att det är möjligt att sörja en livstid
önskar dig lycka med din kärlek <3
Tack igen!
RaderaJag förstår hur du menar. Jag förstår knappt själv att jag faktiskt förlorat en förälder. Har tom kommit på mig själv att tänka "Fy vad hemskt att förlora någon av sina föräldrar pga dödsfall!".
Sörjt klart har jag nog redan gjort, men det är saknaden som finns kvar, och alltid kommer finnas kvar. Även den som gör att jag blir så förstörd ibland.
Igen, tack! :) <3