Bipposjuk igen.

Då va man återigen galen!
Jag svänger värre än värst och det känns inte alls bra.

Det som gör saken ännu värre är avsaknaden av pengar eftersom soc blåst mig, jag va ju på beroendeenheten idag och lämnade lite prov och träffade min kontaktperson och berättade hur det låg till.
Att stressen över att inte kunna betala el, hyra, hemförsäkring, telefon osv. har satt igång min sjukdom.
Att jag pendlar mellan manisk och deprimerad.
Min släkt gör heller inte saken värre då den påverkar mig negativt, sorgligt men sant.
Jag vill inte snacka skit eller annat men att vuxna människor beter sig på ett visst sätt emot mig när jag behöver hjälp som mest är helt otroligt.
Trodde blod va tjockare än vatten, men fy fan vad fel jag hade.
Huggas i ryggen är inget snällt.

Jag vill inte baktala någon så därför har jag sagt det jag täcker och tycker om saker.
Tyvärr så har människorna som delar blodlinje med mig på ett eller annat sätt inte kunnat ta min ärlighet, men det är mitt eget fel.
Jag trodde jag kunde få stöd från annat håll när det nu blev så här men icke, personen som också är släkt med dem som gjorde mig illa va inte på min sida. Konstigt nog.

När jag duschade för några timmar så kom härdsmältan, då va det kört och jag brast ut i världens gråt.
Eftersom jag har svårt att gråta framför människor så satt jag ner i badkaret med duschen på och en handduk i munnen för att min kära sambo inte skulle höra.
Jag berättade inte för honom om händelsen för ens idag, han undrade varför men det va väl för att jag skämdes att min släkt vänder mig ryggen.
Berättade också för han att jag är rädd för att han ska lämna mig nu när jag är sjuk och jobbig, för jag blir jobbig.
Förstår inte hur mr. 4år klarade av mig, men det gjorde han och jag tror faktiskt att killen min också kan klara av det.
Han har ju än så länge aldrig varit med under en hel sjukdomsperiod utan endast sett lite av det.
När jag va inne i den värsta rapid cyclingen på länge under tiden jag jobbade så såg han ju aldrig när jag svängde som värst då vi inte bodde ihop och endast träffades ibland med tanken på avståndet det va mellan oss då.

Jag hoppas min mamma kan hjälpa mig på traven att bli frisk igen, hon får vaka lite över mig nu.
Och jag är även tacksam över att min älskade farmor finns, vad hade jag gjort utan henne?
Får inte glömma kärleken här hemma, han är underbar och ställer upp.
Hoppas bara inte jag blir på tok för needy och påfrestande för han så han drar.

I alla fall så håller jag på att baka lite naturgodis nu mitt i natten då både jag och älsk kände oss lite godissugna efter kvällens aktiviteter.
Det blir liknande kokostoppar fast den ena smeten med endast vit choklad och kokos, den andra med jordgubbar, vit choklad och cocos.
Sist jag gjorde dessa blev dem magiska, det är meningen att man skall smälta mer vit choklad och doppa dem i så dom får ett skal, men vi valde att inte göra det då det redan är vit choklad i dessa skönheter och dom va goda som dom va.
Att jag bakar 01:38 på natten kan ju vara för att jag nu igen klättrat upp på stegen mot det blå.

Jag hatar verkligen detta velande upp och ned, hoppas att detta går över på några dagar.
Om det är så att jag ska fortsätta vara sjuk om några dar så får det faktiskt bestämma sig för om jag ska vara manisk eller deprimerad.
Man hinner inte ställa om sig nu efter humöret och det känns som någon skriker inne i mitt huvud.
Hoppas verkligen inte att jag blir psykotisk.

Nu skall jag återgå till min bakning och sedan får vi se om jag kan sova alls i natt.
Hittade en burk valerina natt och får hoppas dessa fungerar om man tar en sisådär 4 stycken som det står på burken att man kan göra.
Känns som detta blev ett lite konstigt inlägg men det får duga!

Sov gott alla!

(Är det någon som är sugen på receptet så är det bara att hojta till så slänger jag in det i ett blogginlägg på min egna blogg, bilder kommer också finnas där.)