Så länge man inte ger upp så kommer man att överleva

Veckan har varit hemsk. Efter att jag en lång period känt mig frisk, blev jag plötsligt och helt oförberett sjuk i borderline igen. Men nu andas jag igen, är på väg tillbaka till det som är frisk. Jag har kommit över på andra sidan och tårarna har blivit färre, ångesten lindrigare och livet är nu mer grått än svart. Snart blir det ljust igen.

Trots att veckan har varit som ett helvete, så har jag varken skurit mig, bränt mig, tagit en överdos eller rymt ifrån behandlingshemmet till krogen för att supa bort smärtan. Att jag fick bevisa att jag kunde stå ut i något hemskt utan att skada mig själv har varit underbart, det har jag inte klarat på åtta år och jag hade aldrig klarat det för ett halvår sedan när jag låg inspärrad på psyket. Jag försöker alltid att se allt positivt, och därför väljer jag nu att inte vara ledsen för att jag blev sjuk igen, utan istället glad för att jag kunde hantera krisen på ett sätt som jag inte är van vid, ett sätt som är friskt och bra. Trots att jag har varit väldigt sjuk denna veckan har den bevisat hur frisk jag är. Den har gett mig bevis på min styrka och vad som än händer kommer jag kunna klara det. Jag kommer klara av att gå vidare, må bra igen. Nu gäller det att stå ut ett tag till, tills leendet och skrattet är tillbaka på mina läppar. Det gäller att stå emot impulserna och vänta ut stormen, för snart kommer allt bli bra igen. Så länge man inte ger upp så kommer man att överleva.