en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
en plats för oss psykiskt utmanade samt anhöriga; utstötta att tillsammans skapa en gemenskap där vi känner oss trygga nog att skriva av oss och bli hörda om vi så vill
Självhat/självförakt händer (vad jag tror) många. Jag har flera perioder om året då jag sjunker ner och ser mig själv som lägst av alla varelser, så jag känner till känslan.
SvaraRaderaDe flesta förhållanden går att reparera om man vill. Känner du att du har gjort fel? Då är det en bra start att säga det till personen och därefter fråga om hen kan förlåta dig. Det finns ingen värdefullare läxa i livet jag lärt mig än det, att kunna be om förlåtelse för det man gjort orätt mot andra. Att "svälja sin stolthet" är dumheter. Den som öht tycker att stoltheten är viktigare än relationen bryr sig förmodligen inte tillräckligt om relationen till att börja med. Men det finns självklart andra saker som gör att en kan vara relationsskygg (det vet jag).
Så mitt råd är, gå till personen och gör allt du har i din makt för att åtminstone tala om att du är ledsen för det som hänt. Mer kan du inte göra. Det som händer sen kan du inte råda över.
Men du kanske har gjort ditt bästa för båda
(detta är dock bara vad jag tror)
RaderaMen har du kommit tillbaka dit du var, där du tycker om dig själv?
Jag bad om ursäkt och hen sa att de gjorde inget för jag hade inte förstört nått. Men det känns så ändå. Vet inte varför. Försöker du reparera helt du och din brors relation? Jag har lagt ner två år att fixa denna relation och jag orkar inte. Men jag tänker jobba med mig själv och sen får relationen komma.
jag har gjort samma sak många gånger och oftast går det att lösa. Och det är inte bara en person en relation hänger på, jag vet ju inte vad som hänt i ditt fall så kan ju bara tala ur egen erfarenhet.
SvaraRaderaMina relationer har inte alltid varit rättvisa och jag kan erkänna att jag många gånger gjort fel och behandlat vänner/familj osv väldigt illa och för att reparera om det går bett om ursäkt, förklarat och det har löst sig oftast.
Ibland har jag inte gjort fel men personen tycker det och tyvärr har jag också tillslut trott det och för att allt ska bli bra har jag bett om ursäkt trots att jag inte har något att be om ursäkt för.
Tillsl
Så tänk igenom och se vad som gick fel. Och handla där efter.
Gah nu krånglar min telefon men det jag ville komma till är att har man väl hamnat där att man börjar be om ursäkt utan att gjort fel förminskar man sig själv så sjukt mycket och då är det svårt att få någon relation att fungera överhuvudtaget.
RaderaLolita, det har du förstås rätt i. Det är en individuell sak hur man påverkas av att be om ursäkt. Det finns inga rätt och fel i hur man känner sig efteråt.
RaderaJag förminskar inte mig själv pga av mina ursäkter dock.
Det är så olika det där och hur ens tänkande/tyckande och andra påverkar. Jag har ex. alltid fått säga förlåt och ursäktat mig för vuxna haft orimliga krav och förväntningar. Jag har inte ens kunnat svara "jag vet inte" utan att få höra att jag är inte käck i tonen, otacksam, egoistisk osv och borde be om ursäkt. Tillslut etsar det sig fast och jag har så länge jag minns bett om ursäkt för allt och att jag finns. .. så nu när jag har blivit starkare i mig själv och kan se mönstret i de relationer jag har eller haft är det inte alltid jag som varit den som förstört trots det kändes så då..
Raderaja absolut, det är också väldigt mycket beroende på vem man har att göra med
Raderaär det i relationer som alltid varit sådana, som din familj så blir man mer påverkad än i andra förhållanden
så är det för mig iaf.. när jag och mamma grälar så blir jag samma person som jag alltid varit med henne men utanför familjen så klarar jag av mina konflikter lite bättre
glad att du blir starkare och hoppas du kan säga ifrån när din familj behandlar dig orättvist <3
Jag håller med er båda att man hur man tolkar är utifrån sig själv. Som ni säger finns det inget rätt eller fel. Det känns många gånger att man tar på sig skuld fast man inte behöver det. Jag har också bett om ursäkt för allt. Det är kul att lolita, du har blivit starkare. Så jag ska oxå försöka bli det.
SvaraRaderaRelationer är svåra men jag fick lära mig i dbt hur man skulle göra så att dom blev bättre. Har intr tänkt på att använda färdigheterna. På vilket sätt klarar du av konflikter utanför familjen, inzi?
Hej Sayuri, ursäkta att jag inte svarat tidigare.. inte mått bra alls!
RaderaJag har nog lärt mig en hel del om konflikter på gott och ont. Jag har lättare att kontrollera de jag har utanför familjen, dock innebär inte det att jag begränsar min ilska för det. Om jag t ex varit i kontakt med företag eller myndigheter och jag behövt lite mer samarbete från deras sida så har mitt röstläge och ordentlig konfrontation kommit till sin nytta. Det är ren manipulation. Jag har inte haft dåligt samvete av det eftersom jag inte har någon personlig relation till dessa människor och de oftast inte orkat göra sitt jobb ordentligt. Enda gångerna är väl när jag skrämt upp några enstaka personer, men det är 20 år sen nu, när jag gick i högstadiet och jag skällde ut lärare som försökte anklaga mig för fusk.
På familje och käraste-nivå så gäller inte samma sak. Vissa relationer är mer spända än andra. Jag och min bror behöver inte älta och reparera i alla våra dagar, vi kan starta om istället. Min mor och jag har olika sätt att se på förlåtande och det är ok för mig.Jag har väldigt många fel själv och jag hoppas att jag har en förlåtande omgivning.
Egentligen tror jag vi kan mer än vi tror eller har lärt oss via dbt, kbt, terapi osv men det är för mig i vilket fall så lätt att glömma mina färdigheter och det jag vet är sant. Därför är det bra att bli påmind ibland.
SvaraRadera